Dogrosen och morgons vinden.

Foto: Elina

I oktober översatt jag en lettisk saga. Det är inte exakt översatta, men uppgiften var att skriv på mina egen ord vad jag kom ihåg. 
 
Inom kort:
Det var en vacker dogrose blomma. Hon var blyg. Flera försökte erövra hennes hjärta, men bara en morgonbris smickrade henne, och hon blev kär i honom. Han sade att hon inte är som andra, hon är speciell. Men som snabbt han smickrade henne, som snabbt han kvar för att hitta nya kärlek. Dogrose väntade på honom hela sommaren och hösten även om alla andra växter sade att han är inte bra för henne, han kan inte älska. Dogrose lyssnade inte på dem, han älskade honom.

Han kom tillbaka, när vissa blommor avvisas. Så nu han mindes om henne,eftersom han förstöd att henne var den bara som verkligen älskade honom även hon var dålig. Han bad om förlåtelse. Han var blinda män och lovade en hel del för henne, men han krossade hennes hjärta. Hon var inte längre kan kämpa mot kylan vintar har kommit, men utanför snö. Hon frös ihjäl som hon har använt all sin kraft att vänta honom.

Dogrose och morgon vinden av Anna Sakse(LV)

En dag på kanten av trädgården intill en skog blomstrade en dogrose. Det var en vacker blomma. De är klara att först vaknar upp på morgonen när fåglarna kvittrar, så de var första vem såg henne på hennes födelsedagen. En tit och en sparv sjöng om hur mycket vackert hon var. Alla fåglar började sjunga, alltid även de som var arga, höll  med om att hon var vacker.


Näktergal älskade sin ro jättemycket. Näktergalen komponerade en ny sång om kärlek för dogrose. Men morgon vinden hörde henne sjunger! Hon vaknade uppe honom med sin sång.

Han trodde inte att andra blommor var mer vackert än hans blomma Eva. Han frågade nightangale om det  är sant? Fågeln har svarat att Dogrosen är vacker som morgonsolen! Han gick att träffa dogrosen, eftersom han trodde att Eva är den vackraste. Men fåglarnas låt tände hans hjärt. Han är en män som älskade många kvinnor. Det går inte att lita på hans ords… Han glömde om att han lovat till Eva att komma tillbaka till henne, eftersom han älskar henne.

Han springer att träffa denna vackera dogrosen. När han mötte henne,  sa han: O, den vackraste av Dáil, hejsan! Dogros var blyg. Hon roödnade: vänligen smickra intemig. Jag är mycket enkelt mellan mina systrar, som bor inne i trädgården och har trädgårdsmästarens kärlek.

Hon sa att enkelhet är din krona. Men ödmjukhet avslöjar din djupa och rena själ. Smickrad morgonvinden. häpnad lyfte han huvudet och såg hans ögon. Hon förälskade sig i honom, eftersom hon var förvånad över att någon har lagt märke till hennes djupa själ.

Åh, du är den första att se i min själ. Vanligtvis alla sjunger bara för min skönhet, men skönhet varar  inte för evigt: viskade hon. Och morgonvinden viskade tillbaka att evige är bara kärlek, och jag älskar dig…

Och han kysste dogrosen hela dagen, som igår, hade floden kysste vita blommor Eve, som han inte kunde minnas.

På kvällen sade han godnatt, och somnade på björkskogen. Han sade till henne att vänta på honom på morgonen, kommer han tillbaka. Nattis, kära dogros! Hon somnade och drömmde om henne härlig män.

På morgonen var hon väntade på honom. Han om inte tilbaka. Dogrose trodde han är trött från kärlek, så han måste vila… Fåglarna såg rosen väntar på sin man, och de viskade att de inte bör tala om för henne att han redan har kört för att möta en ny kärlek. Men hon väntade han passionerade varje dag. Blommor var livlig bli av med en hel massa, och de människor som gick längs kanten av trädgården, stannade och skrek: Titta! Denna blommor är de vackraste i världen.

Hennes systrar i trädgården beslutat att rosen är ensam. Därför fann de en man för henne. Vit fjäril. När fjäril gick att träffa dogrosen, han var inte glad eftersom han inte älskar hon! arför ska jag gifta mig med dig? Det är inte kärlek! Men han förklarade att han kunde älska henne, och han trodde han är vacker!

Aldirg! Dogrose sa. du börjar att skryta om min skönhet, men jag kommer ihåg vad du var gröna presenningar innan! Yuck! Och hon tillfogade honom i ansiktet. Den avvisade friaren flög häpnadsväckande och återvände aldrig.

Dag för dag hon fortfarande väntar på honom… Och då hände en dag något. Vindpust avbröt dogrose från en härlig dröm. Där kom han! Men vad som hade hänt med honom? Han var rufsig, skäggstubb och hans härliga utseende försvann.

Han var arg,  skrek åt hela trådgärden blommor som hon är flyktiga. Dogrose ville att le och röra och krama honom, men han var redan borta.

Tit frågade sparvar. Vad hände med honom? Sparvar besvarada att morgon var förälskad med näckrosor, men det förkastade honom. Eftersom näckrosor älskar sydvind. De beslutade att inte tala om rosen.

Rose tror att han har förlorat sin väg i jakt på en ros. Och att han kommer att återvända, eftersom kärleken är evig.

Nästa friare kom - dynga skalbaggar. Dynga skalbaggar sade att han är mycket trevlig friare eftersom hon kan ge mer dynga för henne. Henne bo ut från trådgärden så trädgårdsmästare inte hjälpar dig. Men dogrose var inbilsk och trodde att dynga skalbaggar är fula.

Nu kom hösten! Dogrose tittade att trädgårdsmästare hjälpar din syster i gården att bättre att överleva vintern, men hon har ingen hjälp. Han är ledsen att han är ensam. Han trodde om henne män morgon vind, han trodde han ska ölskar dig om han har inte mer blommor, eftersom han var den första och enda som såg min själ, min djupa och rena själ.

Dogrose kunde inte slåss mot ön. Hon blev likgiltig som hans älskade inte returnerades. Hon hade ingen mer styrka. Hon höll på att somna i vinterdvala, när plötsligt morgonvinden kom tillbaka. Han bad om förlåtelse. Hon var den onyl en som verkligen älskade honom. Han kommer att stanna med henne, om hon kan förlåta.

Och hon inte förlåter honom…
Han var blind män, och lovar mycket att henne, och krossade hennes hjärta.

http://www.pasakas.net/pasakas/literaras_pasakas/m/mezroze_un_ritavejs/